fredag 27 april 2012

Sex & the City á la 50-tal

Redan omslaget till denna bok lockar: Det bästa av allt av Rona Jaffe. En amerikansk 50-talsroman i nytryck; en rosa pärla med snygga, tidsenliga klänningar på omslaget.

Här följer vi några unga kvinnor i New York under några år i början/mitten på 1950-talet. De arbetar alla, vid någon tidpunkt, på ett stort förlag som ger ut både månadsmagasin och böcker (mest av den kiosklitterära sorten).

Caroline är medelklassflickan från en trevlig förort, som efter sin collegeexamen och efter att ha blivit lämnad av sin överklasspojkvän, tar sig till New York och startar sin karriär. Trots att hon är kvinna och ung, stiger hon snabbt i graderna.

Den enkla April vill bli älskad av en man och gift, men finner det svårt, trots sitt otroligt vackra yttre. Gregg, däremot, tuff och komplex, vill bli skådespelare men fastnar i en destruktiv relation med en teaterproducent.

Den sista kvinnan, Barbara, skild och ensamstående med sin lilla dotter, är framgångsrik på förlaget men drömmer egentligen om Kärleken. Vilket inte är det lättaste, under hennes omständigheter i den tid som är.

Det märks att denna roman är samtida med en av mina favoritböcker - Carol av Patricia Highsmith. Jag tycker att de är besläktade med varandra i stil och ton, och förstås också miljöer.

Även fast jag förlorar mig i båda berättelserna, så är de egentligen skriven lite grann med en sval distans. Samtidigt som jag får följa karaktärernas inre liv, så berättas det lite på håll. Svårt att förklara. Men jag känner det tydligt.

Sex & the City följer kvinnors jakt på kärlek och karrlär i den legendariska storstaden, precis som denna historia. Också här fungerar själva staden New York nästan också som ett levande väsen, som en egen karaktär. Vi följer årstidsväxlingarna och hur väder och temperaturer påverkar alla människor i staden. Hur staden också ändrar karaktär och stämning, beroende på situation och humör hos karaktärerna, ibland hotfull, ibland lockande.

Det är skrämmande att se att vissa situationer känns så märkligt välbekanta, trots att det är cirka 60 år sedan denna roman skrevs. Visserligen hoppas jag att det inte är kutym fortfarande att de manliga cheferna mer som regel än undantag tafsar på sina anställda. Men visst förekommer det säkert ett maktuttnyttjande även idag.

Den känslan av att män generellt har tolkningsföreträde vid konflikter och olika synpunkter eller att män distansierar sig emotionellt och därför ofta håller en maktposition i heterosexuella förhållanden är (tyvärr) situationer som känns verkliga fortfarande.

Kvinnornas kärleksrelationer som skildras i boken skulle faktiskt ganska direkt kunna översättas till Sex & the City-relationer. Ganska lite känns förändrat, vilket är extremt sorgligt. Även om konventionerna var strängare då än nu, finns fortfarande så mycket av dessa förväntningar och roller kvar i vårt nu och en tittar på exempelvis tvåsamhetens uppbyggnad, kärnfamiljer, äktenskap, heteronormativitet, kvinnors handlingsutrymmet, etc, etc ...

Lättsmält och ändå tänkvärd läsning. Jag har sett att den här boken verkar vara ganska på tapeten just nu: är det någon annan som har läst? Är jag för pessimistisk? Håller ni med, tycker ni annat?

4 kommentarer:

Sissel sa...

Jag håller på att läsa den just nu, och jag håller nog med dig. Det är svårt att tänka sig att den är skriven på 50-talet, det skulle nästan lika bra kunna vara en Marian Keyes roman... Men jag kommer på mig själv att irritera mig på vissa av karaktärerna ibland för att de är så svaga, men sen är jag kanske rätt van vid starka, mer nutida, kvinnliga huvudroller á la Buffy. Jag tycker dock att den är rätt bra hittills, väldigt lättillgänglig - men sen tycker jag ju att det är lite kul med 50-tals böcker :)

Fia sa...

Ja visst, boken har mycket av Marian Keyes över sig. Hade den varit skriven idag hade den inte varit intressant, tycker jag. Det som är spännande är just att det är en skildring från tiden.

Jag stör mig också på att kvinnorna är så svaga. Men genusstrukturen var ju än strängare, så jag förstår det samtidigt.

Sedan var det kanske ingen större överraskning att just du diggar 50-talsböcker ... ; )

Må så gott, Sissel!

Nathalie T sa...

Jag försökte läsa den för ett par år sedan och kom ca 2 kapitel innan jag tröttnade. Å andra sidan gillade jag inte Sex and the City eller Marian Keyes heller.

Fia sa...

Jag kan förstå det. Som sagt, den är ju framförallt intressant om en ser den som ett stycke kvinnohistoria. Jag tyckte dock att den var läsvärd. Väckte en del frågor, så.